Hungriga vargar jagar sämst
Publicerad

Jag heter Joakim Jonsson och i pokerkretsar känner en del mig som Riverjack63 och andra som JJ eller ”han med mest tur i världen”. Själv brukar jag säga att jag i pokersammanhang är en glad amatör med hygglig kapacitet. Inledde pokerkarriären på nätet men spelar nu så gott som uteslutande live. En typiska lowroller som syns mest på klubbscenen i Stockholmsområdet. Pokersberga, Riddarsporren o klubb Balder i Norrtälje hör till de ställen som frekventeras.

På meritlistan har jag bl.a. ett par finalbord på Live-SM, en 2:a plats i Online-SM och blev MVP i Pokerallsvenskan för ett antal år sedan… har skapligt “track record” när det gäller att klonka paket till lite större turneringar typ Live-SM, Kings of Tallinn, Battle of Malta o Irish Open. I övrigt brukar jag skryta med att jag varit svensk rekordhållare på 50 m frisim… i 10 minuter! Efter hemkomst från Kings of Tallinn hörde Mau av sig och undrade om jag kunde bidra med några rader och när Generalen Mau kallar så är det svårt att säga nej.

Sviteneliten

Denna vända till Kings of Tallinn var den tredje i raden för egen del. Hade egentligen inte planerat att åka men tog ett skott i Sviten på “Mau Monster Mash” på klubb Riddarsporren någon vecka innan eventet och vann ett paket med inköp till Svitenturneringen, boende på Hilton och fickpengar som täckte flyget t.o.r. Riktigt nöjd med den klonken då jag snuvade paketet HU mot ”världens bästa Sviten-spelare”, Peter La ”Terror” Terra. Detta efter att supershort gnetat mig fram på finalbordet och till slut som underdog HU lyckades vända på steken och trycka dit storfavoriten.

Känner mig fortfarande som en färsking när det gäller Sviten men älskar spelet som ger så många möjligheter. En 4:e plats på SM, klubbmästare i Pokersberga och skalpen från ”världens bästa” tyder väl på att man har nån typ av fallenhet för spelet (eller så är väl det som vanligt …bara ”mest tur i världen”).

“Världens bästa vuxendagis”

Hursomhelst, såg otroligt mycket fram emot att komma iväg till Tallinn ännu en gång. Börjar känna mig hemma på Hilton efter 7-8 besök där de senaste 3 åren. Stället är suveränt när det gäller att hålla den här typen av arrangemang. Brukar kalla det ”världens bästa vuxendagis” där man i princip har allt samlat på ett ställe. Kanonhotell med spa, bra mat och obegränsade möjligheter till spel med kasinot i direkt anslutning till hotellet. Tallinn som stad är också kanon. Bra logistik, riktigt bra restauranger, trevliga människor och en schysst padel-anläggning bidrar starkt till att jag gärna kommer tillbaka, gång på gång…

Bye bye Hugo

Resan kunde visserligen inletts lite bättre. Tyckte jag åkte hemifrån i relativt god tid på onsdagen för att hinna ut till Arlanda men när jag ställt bilen på långtidsparkeringen så insåg jag att det skulle bli ganska tight till planets avgång. Det blev inte bättre när jag kom till säkerhetskontrollen där kön sniglade sig fram till följd av att den dagen till ära var bemannad med några övernitiska trainees som när jag väl kom fram till kontrollen var ofina nog att snuva mig på en aftershave för 500 pix. Argh!

Väl igenom säkerhetskontrollen inser jag dessutom att jag befinner mig på helt fel ända av flygplatsen och att boarding pågår för fullt vid gate 12. Det blir alltså en språngmarsch till gaten och jag kommer svettig och andfådd fram precis innan gaten stängs och kliver sen ombord på det trängsta SAS-plan jag någonsin flugit med. Tur att själva flighten knappt tog mer än 40 min.

Med på flyget var Peter Bergman och Jari Virta och vi delade sen taxi till hotellet. Väl där infinner sig lugnet. Det morsas till höger och vänster i hotell-lobbyn då mängder av bekanta ansikten redan är på plats. Mau, lika positiv som alltid, hälsar välkommen och frågar om allt är bra och väluppfostrad som man är så säger ryggmärgen att man självklart skall svara ja. Men finner mig själv istället whajna om svettig språngmarsch, trångt plan och förlorad after shave (vilken gnällspik man är!!!). Väl uppe på rummet på 7:e våningen rinner dock detta av mig ganska snabbt.

Hungriga vargar jagar sämst

Spelschemat i årets Kings of Tallinn var ovanligt välspäckat och det fanns även gott om satelliter till Main för den som ville försöka kvala sig in. För egen del konstaterade jag dock att det skulle vara omöjligt att kombinera Sviten med spel i Main (nåja fanns ju de som försökte, bl.a. gjorde Peter Bergman ett tappert försök att springa mellan Main Dag 2 och Sviten). Bestämde mig själv dock att skippa planerna på Main o ta det lugnt med spelandet till fredagen då Sviten-turren spelades.

Onsdag kväll blev det istället middag på stan med en vän. Torsdagen softade jag med att gå all-in på Hiltons frukostbuffé och därefter tillbringa ett par timmar i hotellets Spa innan jag tog en Über till Roca Al Mare Padelikeskus för ett par timmars padel med några av mina estländska vänner. Fredag morgon/förmiddag följde samma mönster som torsdagen med en smarrig laxomelett till frukost och därefter några längder i poolen följt av bubbelbad innan det var dags att trycka en burgare på the Able Butcher innan Sviten-turren skulle starta. Att hungriga vargar skulle jaga bäst tror jag är en myt…

Mycket bekanta svenska ansikten bland borden i Svitenturneringen blandat med en del finska och estländska spelare, varav åtminstone några av de vid mitt första bord var rena rookiesar. Utöver rookiesarna hade jag även Isabelle Danielsson och Nicklas ”Rulle” Nordblom v id bordet som jag känner väl från the Family Pot o Riddarsporren hemma i Stockholm. Isabelle var på toppenhumör och kvittrade när hon berättade att hon i princip hade cashat i allt hon ställt upp i sen hon kom till Tallinn i början av veckan.

Peter La Terra kom och gjorde oss sällskap en stund och jag lyckades knipa ett par potter mot honom innan han flyttades vidare till nytt bord. Nån frågade hur det gick och jag hörde honom muttra att –”det går väl bra så länge man inte är uppe i en hand mot JJ”…

Tycker att jag spelade stabilt turneringen igenom bortsett ifrån ett par händer mot Rulle. Nån hand försökte jag bluffa och fick syn och i nån hand synade jag ner honom med sämre hand. Vi jobbade på och framåt sena kvällen var vi två bord kvar. Jag Issa och Rulle var kvar på det ena bordet och på det andra satt Peter La Terra, Anders A:son Andersson och Elise Berglind kvar av svenskarna.  Totalt var det 65 startande och 8 payouts i turren. Hade själv en skaplig stack och minns att jag, när det var 12-13 spelare kvar, tänkte att här gäller det bara att ta det lugnt och undvika minorna så skulle man snart vara i pengarna, då det fanns ett antal shortstackar vid bordet.

In the möööni

Då händer det som inte får hända. Jag tappar huvudet helt i en hand mot Rulle där jag spelar ”way too hard” med bara QQ på hand. Fattar fortfarande inte vad jag tänkte med, med huvudet var det iaf inte för det var under armen. Hastigt och mindre lustigt så hade jag plötsligt donerat mellan 80-90% av stacken till Rulle. Nu var det plötsligt riktigt svettigt att sitta shortstackad med höga blinds och på väg mot bubblan. På något sätt lyckades jag dock undvika minorna. Elise åkte ut på 12:e plats och A:son som tidigare varit en av storstackarna på andra bordet fick ge sig på 10:e plats.

Min lättnad var stor när en kille från Lettland några händer senare drog det korta strået och bustade på bubblan. Därmed och var det klart att jag var i pengarna, phiew! Ett par händer senare blev det dock respass för mig med, men iaf en liten cash på 430 euro att trösta mig med. Isabelle som hängde löst innan jag själv försatte mig i den sitsen kämpade på bra och lyckades knipa 5:e plats och därmed ännu en cash för hennes del. Jag stannade kvar och railade turren till slutet och fick se Rulle och La ”Terror” Terra göra en deal där pengarna delades lika och titeln avgjordes med en 5-korts Omaha-flip. Att ”omöjlige” La Terra till slut drog det längsta strået i den flippen torde vara allmänt känt.

I efterhand, som det hela utvecklade sig, så får jag vara nöjd att jag lyckades nå pengarna men jag kan samtidigt inte låta bli att gräma mig för ”idiot-handen” jag spelade mot Rulle, och som bidrog till att det var han och inte jag som fick chansen HU mot La Terra. Men så är det. Bara att bryta ihop och komma igen.

Knepig omställning

Efter Sviten så siktade jag på lördagen in mig på att spela Olybet Special, en tvådagars Texas-turre med 110 euros inköp och single re-entry. Totalt kom 217 spelare till start och antalet inköp landade nånstans runt 250 st vilket gav 27 payouts. Mina erfarenheter är att det efter att ha spelat Sviten brukar vara vissa svårigheter att ställa om till Texas Hold’em då tålamodet sätts på betydligt större prov och känslan är att man knappt får något att spela med. Intalade mig att jag måste försöka att hålla igen och spela disciplinerat vilket faktiskt underlättades av att jag hade relativt dåligt kortsnitt och därmed inte frestades att spela alltför många halvbra starthänder.

Samtidigt var det inte så lätt att bygga stack vilket blev kännbart i takt med att blindsen steg och jag sen shortstackad blev flyttad till ett bord med flera relativt stora stackar och en estländare med monsterstack som “table captain”. Estländaren använde gärna sin stack för att sätta press men jag lyckades vinna några potter mot honom.

Framförallt en av denna kom att bli en nyckelpott som bidrog till att Estländaren trots sin tidigare monsterstack kom att busta innan ITM.  Jag spelade A8 och hade träffat 8 på brädan där det låg överkort och färgdrag och tog trots det en syn på en stor reraise från Estländaren efter river. Min bedömning av sitsen och estländarens agerande visade sig vara rätt när han visade upp J8off och min hand stod.

Sista halvtimmen innan bubblan hamnade jag på samma bord som Micke ”Hedis” Hedberg, klubbkompis från Pokersberga, och han vann några bra potter runt bubblan och kunde bagga 290 K inför dag 2 medan jag själv var vidare med 146 K. Skönt dock att kunna avsluta kvällen och veta att vi båda var i pengarna.

Rakt in i hetluften

Spelet dag 2 drog igång vid 12.00 på söndagen och det blev action direkt. Med knappt 150 K i stacken och blinds o antar som gjorde att varje varv kostade 50 K så var det bara att tuta och köra. Redan i första eller andra handen så sitter jag på BB och och UTG som var short går AI för ca 60 K. Jag tittar ner på 99 och tar synen. UTG visar upp TT men potten går ändå min väg då 9 kommer på flopp och jag dessutom drar in färgen på river. Något varv senare vinner jag ytterligare en skaplig pott efter att ha tagit syn med KToff mot KTsuit från killen i position före mig. Jag har hjärter Kung och innan flopp hinner jag säga –”Lets hope for lots of hearts”, och mycket riktigt 4 hjärter kommer på brädan och jag vinner potten.

Nån hand senare tittar jag ner på AcQc. Killen i postion före mig som nu är short stack går all-in och jag synar drygt 60 K. Fold, fold och sen ser jag svensken Harri Salo titta ner på sina kort och fundera lite innan han säger “all in”. Ouch, vad göra? Jag funderar lite fram och tillbaka och bestämmer mig till slut att ta synen för att få en chans att bygga en bra stack inför fortsättningen. Det skulle jag inte gjort. Mina AQ i klöver hittar inte tillräckligt många klöver för att slå Harris AA och plötsligt är jag nere som shorty vid bordet.

Ett par händer senare är det dags och jag trycker med K9 suit. Harri synar med KT som står och han tar resten av mina chips och jag får lämna turneringen på 16:e plats. För besväret kan kvittera ut ett litet plåster på såret i form av 260 euro. Stannar kvar och railar Micke Hedis en stund och får se honom åka ut mot dansken Thomas Pasgaard Hwid på en hedrande 13:e plats. Starkt jobbat Hedis!

Efter turneringen unnar jag mig en bättre lunch på Argentiina Restoran, en av Tallinns bättre köttrestauranger. Så här i efterhand skulle jag stannat och tagit ett glas rött till men istället åker jag tillbaka till Hilton och reggar mig för Kings of Tallinns sista event #39, Super Hyper Turbo Freezeout. Det visar sig vara rena lottoturren med 10 K i startstack och 5 minuters blindsnivåer där vi dessutom inleder turneringen 3-handat! Det tar inte 30 min innan det blir respass och man går från Mr 100% till 66,7%. Här inser jag att jag borde kollat upp formatet i förväg. Men, men, alltid lätt att vara efterklok.

Nu luktar man gott igen

Istället för att åka hem söndag kväll så blev jag kvar ytterligare en natt i Tallinn och på måndag firades den estländska nationaldagen med flagghissning i gryningen, en förmiddagspadel och sedan ytterligare en bättre lunch på en höjdarrestaurang som heter Kivi, Paber, Käärid, fritt översatt till ”Sten, Sax, Påse”, och som ligger i Telliskivi-området. Den kan rekommenderas.
På flyget hem har jag sällskap av mina gamla team m8s Greenbay & Tant Larsson. Jag får köpa en ny After Shave i taxfree:n och resan hem går utan missöden. När jag sätter mig i bilen hem från Arlanda konstaterar jag belåtet för mig själv att det är kul att vara på ”vuxendagis” men rätt skönt att komma hem också, inte minst när man har mer euros med sig hem än när man åkte!

Efter några dagar på hemmaplan börjar man dock snegla i kalender och fundera på när det blir dags för nästa tripp till Tallinn?

Lämna en kommentar