Uppe på rummet 09:00 efter vinsten i Sviten och Mörkpoker börjar 14:00 så det är verkligen läge att få lite sömn. Men det är inte så bara att somna när man precis har vunnit en hel turnering, dessutom hade några vänner faktiskt sett livestreamen och hade gratulationer och frågor. För att citera Nicolas Cage i Gone in 60 Seconds: “I’m a little tired, I’m a little wired!”, det beskriver väl mitt sinnestillstånd bäst. Till slut lyckades jag slockna och vaknade ungefär vid avspark för turneringen, men late reg skulle självfallet utnyttjas till fullo. Eggs Benedict roomservice och badkaret, sen ner i lokalen med nytvättade händer redo för handslag och ryggdunkningar.
Jag får ett tufft bord, men alla bord i Mörken är tuffa då bara de tappraste spelar. Jag är fortfarande ganska trött vid det här laget, men minns i alla fall att Greenbay satt vid bordet och vi stångades många gånger, och ännu fler skulle det bli utöver dagens gång. Mörkpoker är det spelet under SM som jag tycker väger allra tyngst. Det finns ingen river man kan klonka och det är svårt att bedöma vart händerna rankar tycker jag. Man öppnar med tvåpar som är en fin hand, men får man omslag är den plötsligt skräp. Första gången jag spelade Mörk-SM kom jag faktiskt till finalbord men bubblade, jag hade i princip ingen aning om vad jag sysslade med. Andra gången jag spelade var förra året då jag också spelade dåligt och till slut hamnade all in för en okej stack med 77 på hand emot AAA. Revanschlusten var stor i år, och jag ville bevisa för mig själv att jag kan mäta mig med gubbarna och faktiskt tävla i spelet de växte upp med.
Jag fortsätter springet från gårdagen och lyckas hitta triss på given en handfull gånger under de första nivåerna. Vinner några potter och förlorar några. Sömnen är verkligen ett issue och vid flera tillfällen befinner jag mig själv i svåra situationer där jag inte ens vet hur många kort mina motspelare bytte. Fokuset brister. Kanske var det en dålig idé att ens ställa upp i turneringen. Jag har JJJ på given och Greenbay slår om, jag synar bara. Jag byter två och märker återigen inte ens vad han gör. Efter bytet checkar jag, han betar kanske tredjedelspott och jag bestämmer mig för att slå om, han 3-betar och nu sitter jag där igen och skäms. Jag frågar dealern om han får informera om hur många kort som byttes, men det får han tydligen inte. Greenbay är snäll och säger att han bytte två. Jag våndas men foldar till slut. Långt senare säger han att han hade AAA på hand, så det blev ju rätt till slut.
-Du ska göra samma varje gång, som i Texas!
Jag drar igång en liten strategidiskussion då jag märker att alla proffsen minraisar “pre-draw” hela tiden. Jag tycker personligen att man bör ha olika öppningssizes beroende på hur många kort man planerar på att köpa, och sen balansera rangerna däremellan. Om du ska patta (stand pat, alltså inte byta några kort alls), så tycker jag man bör ha öppnat större för att kunna beta mer, maximera fold equity samt värdet man får. Men jag blir nedröstad, någon säger “du ska ju göra samma varje gång, som i Texas”. Jag håller inte med och mixar upp mina sizes till höger och vänster. Antagligen är det till min fördel om jag krånglar till det för gubbarna och sätter dem i ovana spots.
Det snackas lite kring bordet vilket flyt jag har efter att jag visat ett par trissar och bra händer. Det är nu man ska slå till när alla målar upp bilden av att man har tur. Jag försvarar BB med J987 emot just han som predikade minraise, eller kontinuitet i sizeningen. Jag köper ett och han likaså. Jag får en rutten 4. Check till han som säger 2500, jag vill nu utnyttja min turliga image så jag säger 9000. Efter två minuter av mer ögonkontakt än en Tinderdate så foldar han.
Jag blir flyttad till ett lite snackigare bord med bland andra min vän Niklas Borg. Det var exakt vad jag behövde för energi, komma igång med snacket och vakna till lite. Jag har nu ca 50k från 20k start och en riktig nyckelpott utspelar sig. UTG öppnar till 4k på 1000/2000, jag har KKK på knapp och säger 10k. Han säger pott. Svårt läge. Jag synar 32k eller vad det var och vi har 19k bakom effektivt. Han byter två, jag byter två. Jag förbättrar inte. Han går allin, här slår jag ju allting förutom specifikt AAA eftersom han bytte två. Har du det så har du det, syn. Han visar upp AA och inget mer, det var alltså en avancerad bluff där han först försökte få mig att vika tvåpar osv (som jag antagligen bara hade synat pre), och sen försökte få mig att vika en liten triss med sina två kort köpta. Nu är jag nog chip leader igen med en stor stack och ungefär halva fältet kvar.
Hildebrand kommer och hälsar på och varnar mig för att gubben till höger (Urban) har spelat Mörk sedan före jag föddes. Ett varv senare 3-betar jag honom med skräp med planer för att patta, han viker pre-draw och säger att tvåpar är en lurig hand. Precis som i Sviten så är min enda chans att vinna det här att öka på variansen och spela hårt.
Nu är blindsen höga och folk bustar snabbt, tre bord reduceras till två och jag blir balanserad över till det andra bordet där jag möts av Ola Brandborn, Peter La Terra, Peder Behr och en yngre trevlig kille som vi kan kalla för Göteborgarn. Jag hörde under ceremonin där Ola blev invald i Hall of Fame (Grattis!) att han skulle åka hem imorgon, så jag frågar honom om han inte ska spela main? “Det här är ju main?” svarar Ola. Peder bustar emot Ola och nu har vi riktigt mycket marker på bordet, alla har över average, Ola 2x till och med. På det andra bordet sitter alla med fem marker var och egentligen borde man väl bara vänta ut dem och hamna på finalbord och i pengarna. Nio spelare kvar och sju priser. Men återigen, jag vill gå för vinst, med blodad tand av gårdagens succé så hägrar ju back to back titlar.
Med blinds nu på 5k/10k så öppnar Ola till 20k på knapp, jag sitter i SB med Q9752 så regnbåge det kan bli. Nu kanske jag är helt ute och cyklar, men har jag fyra olika suits och dessutom blockar varje stege som finns så känns det som en okej patbluff. Borde reducera hans färger och stegar på given. Om jag har tre spader så är det väl större chans att han har massa ruter tänker jag. Jag börjar handen med ca 130k och säger 55k från SB, med planen att patta och gå allin post draw sålänge Ola inte “hör av sig” direkt. Han foldar snabbt och när average stack är 12bb så tar man emot allt man kan “få” med öppna armar.
Nu till turneringens absolut utan tvekan viktigaste pott för min del. Vi spelar fyrhandat så blindsen kommer runt snabbt. Aggression lönar sig. Jag har tryckt upp mig till 190k och Göteborgarn har 165k. Han har 3-betat mig två gånger i position innan där jag har vikt. Jag öppar nakna AA UTG till 20k, och han säger återigen 55k på knapp. Det är ju ett sånt bra spel, jag kommer öppna JJ+ och han sätter alla mina ettpar och tvåpar-händer i ett uruselt läge. Om jag är han där så kommer jag att 3-beta massa öppna stegdrag, färgdrag, bluffar och lite allt möjligt för att försöka vinna direkt, eller folda emot omslag. Jag skulle nog syna med tvåpar och försöka spela en liten pott då vi båda har stora stackar. Det luktar äventyr i mina ögon, och jag drar verkligen en linje i sanden. Jag är rätt säker på att handen är en fold. Snart finalbord, en bit över average och spelutrymme.
Men jag bestämmer mig för att ska jag lyckas vinna det här så behöver jag komma in till FT med stor stack och ha riskkapital. Så jag följer magkänslan och höjer all-in med mitt nakna par i ess. Göteborgarn blir inte nöjd över mitt beslut, skönt, men han synar ändå relativt snabbt men motvilligt. GULP. Jag byter tre vilket får bordsgrannarna att höja på ögonbrynen, “vilken sprängd jävel, jammar 1.5x avg och byter tre!” hör jag dem kommunicera telepatiskt. Göteborgarn byter ett vilket är bra för mig, det innebär att han började med tvåpar eller ett drag som han synade av med. Det första kortet jag smyger upp är ett till ess. Det kanske är min vecka det här. AAA blir min bästa hand och han lägger upp TT55 på bordet innan han exponerar sitt sista kort. Han förbättrar inte och min Braveheart-linje lönade sig till fullo. Trots att han hade tvåpar är jag nöjd med att jag följde min magkänsla, han var ute på äventyr och jag hade nog faktiskt foldat hans hand emot omslag. Men alltså en fantastiskt bra syn av honom, och flyt från min sida. Exakt samtidigt bustar en på andra bordet och det blir finalbord, återigen går jag in som chipleader med mer än dubbelt så mycket som tvåan.
Seat 1. Peter La Terra – 130 000
Seat 2. Olof Haglund – 430 000
Seat 3. Dennis Lindmark – 87 000
Seat 4. Per-Anders Jarnebrink – 45 000
Seat 5. Ola Brandborn – 170 000
Seat 6. Micke “Greenbay” Grönvik – 121 000
Seat 7. Thomas Eivesson – 160 000
The usual suspects
Spelet flyter på ganska snabbt och de mindre stackarna ryker en efter en. Jag fortsätter lassa in tändvätska på grillen och snor varenda liten mark jag kan. 3-betar La Terra med skräp (typ 77xxx) igen med planen att byta två och reppa triss i position, men han kastar före bytet. Proffstips: Poker är ganska kul när man bluffar hejvilt utan att stöta på patrull.
Med fyra spelare kvar så leder jag stort, La Terra ligger på klar andraplats medan Ola och Greenbay harvar där nere. Top tre får en pokal för besväret och även fast en tredjeprispokal kanske inte är något som höjer ditt kvadratmeterpris i hemmet så är det ju alltid kul att få något för besväret. Återigen bestämmer jag mig för att slå på den stora killen i hopp om att utvidga min ledning. La Terra öppnar knapp och jag har fyra klöver i SB. Jag pottar om till ca 140k med planer att tyvärr behöva syna av de extra 70k om han går allin, vilket han gör blixt. Vinner jag den här har jag nog 80+% av markerna trehandat. Jag byter såklart ett kort och köper in något skitkort, jag får dam hög till slut medan han började med tre kungar som stod precis. Nu är La Terra chip lead och jag klar tvåa. No gamble no future.
-Oj, vad fel jag läste dig där!
La Terra höjer upp från SB och jag kikar ner på KK och väljer att bara syna från BB. Han byter ett, och jag byter tre. Jag köper in K44. Wow! Trekortsbyte som resulterar i kung hög kåk! Han checkar till mig som betar litet, en liten billig bluff om han skulle missat draget och man vill alltid värdebeta tunnt just för att man gör samma sak med stål. Men han hade inga tunna tankar alls utan checkraisar all-in! Jag synar såklart blixtsnabbt och han visar upp AA33x. Nu leder jag kraftigt igen och Greenbay lyckas slå ut både Ola på en fjärdeplats och Peter på en tredjeplats. Möjligt att det var Peter som slog ut Ola och sen Greenbay som nackade Peter, men hur som helst så hamnar jag heads up emot Greenbay med ganska jämna stackar.
Nu är vi 14 timmar in i turneringen och jag sov tre timmar förra natten. Som tur är så blir det lite hejaklack runtom och det är nog ett gäng på 10-15 pers som sitter brevid och hejar på med friskt humör innanför västen. Per Hildebrand kommer och livekommenterar som om han jobbade på radiosporten, fantastiskt roligt och jag och GB kan inte hålla oss för skratt trots att vi spelar stora viktiga potter.
Per håller låda som får samtliga att vika sig för skratt.
Per har lite frikort för att kommentera mitt i händerna, dels för att han känner oss båda väl men också för att han är en av svensk pokers största legender genom tiderna, och dessutom regerande mästare i just Mörkpoker från förra året. Då vi umgås lite i samma kretsar så känner jag ett litet ansvar att ta hem titeln så den stannar “inom familjen”. Jag vinner en liten pott då GB värdebetar TT och jag gråtsynar med JJ55. “Oj vad fel jag läste dig där!” säger han, men jag var helt enkelt bara svintrött och tvungen att dubbelkolla allting två gånger.
Grabbarna från Pokerlabbet kommer och streamar/filmar hela headsupen och var snälla nog att dela med sig av filmen där jag har klippt ut lite highlights. De hittade en perfekt vinkel som höll i några minuter innan gårdagens kommentator, Wiseguy, får total abstinens från TV-studion och alltså simmar in i bild. Pokerlabbet anpassar sig och får byta vinkel. Wise följer inte efter.
Sen gör jag faktiskt min karriärs största misstag inom livepoker genom alla tider. GB minraisar knapp och jag pottar om till 240k med KK33x. GB synar och vi byter båda ett kort. Jag är helt säker på att han har typ 90k bakom, så istället för att säga allin så bara tar jag majoriteten av en stapel och skjuter framåt, liksom signalerar allin som man brukar göra fast jag säger ingenting. GB synar snabbt med sämre tvåpar och det är highfives runt railen, folk gratulerar mig. Men jag har ju glömt sätta grönlandspiraten all-in! Han har typ en small blind kvar som han definitivt hade synat av! Helvete… Man ser på filmen nedan hur jag går emot en full 10k stapel värd 200k för att beta men avbryter då den är “inlåst” bland andra marker ovanpå. Inte heller orkar jag yttra “tapi” utan skickar bara in en halv stapel som står fri.
Vad fan har jag gjort? Sumpat bort mitt livs enda chans på B2B SM-titlar på en technicality? Den lilla nageln som sticker in i huden hinner utveckla sig till en full mardröm och vi sitter 20 minuter till och han spinner upp 2% av markerna till 20% och ner till 5% igen. Per ger liveodds mellan varje hand efter GB dubblat upp eller blindsen har bytt ägare. Tror att GB som lägst stod i 7 gånger, men är osäker på om några spel bokades. Sen blev vi all-in igen. Han är allin i blindsen och jag synar med typ Q7532, och kastar fyra, GB kastar tre.
Hildebrand: GB all-in! Har du ett par att gå på?
GB: Naaaej inget par…
Hildebrand: Ett ess i alla fall?
GB: Naaeeej jag har inget ess..
Hildebrand: Kung dam?
GB: Naaaeej inte ens så bra…
Men han ledde handen med en naken kung emot min nakna dam. Vi lägger upp vartannat kort till railens förtjusning och jag är lite ivrig och råkar lägga upp ett för mycket. Visar Q, J, K, 9 medan GB har uppe K, J. Han smyger sina sista kort och förbättrar inte utan knackar i bordet och gratulerar mig till titeln! Vad är det som händer? Två titlar på två dagar?! I mina sämsta spel?!
Vilket medflyt. Jag spelade faktiskt bra i Mörkpokern, tog bra beslut och förtjänade många marker genom beväpnade rån. Men att slå det startfältet som ställde upp hade jag aldrig kunnat föreställa mig. Nu är man bra såsig och återigen upp på rummet för att försöka få lite sömn före Main Event. Unnar mig pringles och sparkling water. Det är jag fan värd.
Vi ses igen i nästa del! Då ska ni få höra hur Hiltons reception bustade mig ur Main Event och hur man egentligen firar två titlar på två dygn. På återseende!
